På min skärm flimrade det plötsligt förbi att Eddie Izzard, min absolut största favoritkomiker förutom Robin Williams, var på Twitter. Fenomenet i sig och möjligheten till att snacka med Eddie LIVE där han sitter i en taxi going downtown New York, gjorde mig lite upphetsad, till den grad att jag faktiskt snabbt reggade mig på twitter.com och plötsligt fann mig twittrande med hela världen. cuteboy89 frågade hur jag mådde. Sen kom singleboy77 och jag började på allvar undra själv hur jag mådde. Jag hade redan lagt ut bild på mig, den när jag är så snygg. Det verkade vettigt att ha en bild på sig, vad har jag att dölja??…
… Eddie var en besvikelse. Han pratar oavbrutet om vädret och säger till folk att de inte kan räkna med att han ska vara rolig när han twittrar. Det förstår man, men denna västerländska variant av den japanska haikun med korta tvåradiga medelanden, ställer väl ändå en del krav på en vissa drag av spirituell kvickhet, hade jag inbillat mig. Jag påtalar för Eddie att han verkar lite ”obsessed by the weather”. Inget svar. Han är i taxin fortfarande. Jag lägger ut ett allmänt meddelande om att jag ska sluta med långkalsonger och duscha, fast inte nödvändigtvis i den ordningen. Tar bort det fort när jag kom att tänka på cuteboy89 och singleboy77. Hade jag blockerat dom?? Gjorde mig snabbt mindre offentlig, det började bli lite läskigt och stressande direkt. Så, jag måste godkänna alla som vill twittra med mig. Bra. Det kändes genast bättre. Men nu efter två dar är det ingen som vill snacka med mig. Inte undra på egentligen, mitt twittrande är på svenska och det står saker som ”Sitter på min stol, tittar på min skärm. Med långkalsonger blir det sommar hela året”. Ingen bra haiku. Tog bort skiten. Vilken lättnad. Jag har annat för mig, istället för att frivilligt utsätta mig för denna techno-stress. Och övervakning! Människor stormar mot FRA och IPRED och den tilltagande övervakningen i samhället, men här berättar man frivilligt exakt var man befinner sig och vad man gör.
Video om TWITTER in plain English (med översättning till svenska!) – ”A short explanation of the micro-blogging service, Twitter”. Men KGB och Stasi var först. Det är en skör linje mellan övervakning och exponering. Tänk så mycket de gjorde för att göra folk mindre isolerade, de såg verkligen till att ingen skulle behöva känna sig ouppmärksammad eller ensam.
Nu har Eddie gått ur sin taxi. En taxiresa som verkat ha pågått i två dygn. Likt honom? Dessutom har vädret blivit dåligt igen. Det var dimmigt när han landade och sen verkar det bara ha varit soligt ett kort ögonblick… hmmm… Det är också underligt att hans meddelanden verkar härstamma från London. Sitter folk och fejkar sina meddelanden? Virtuell uppriktighet? Ren dikt? Många kändisar med självaktning har ju börjat med Twitter men de märker rätt snart att det kräver för mycket av dom och skaffar sig spökskrivare. Det är verkligen helsjukt. Egentligen är fenomenet bara en naturlig utveckling av ytligheten vi umgås med dagligen, helt följdriktigt. Ett slags klimax. Nu kan man få både Facebook och Twitter direkt i mobilen också – suveränt! Eddie utrycker fenomenet bäst själv: ”I am tired but sort of busy. I prefer to be busy. if not I get confused”… Mitt i uppriktigheten och tillgängligheten finns det drag av självutplåning, självstympning och en ADHD värld på amfetamin och espresso intravenöst. Å andra sidan – vad är det i mitt eller ditt liv som är så speciellt? Vad har vi att dölja? Och är det lika bra att ljuga på? Är det inte lika bra att flyta med istället för att hela tiden nojja över övervakning och registrering? Men man måste hålla sig till formatet, alltså typ ett versmått, en form som är intressant i någon mening, om inte annat än för sig själv… Det behöver inte vara Pulitzer-klass men…
… visst kan det vara intressant att veta vad ALLA tänker på precis nu, leka Gud för ett tag, ett stort allvetande öga. Det låter som den optimala konstinstallationen men farligt nära en dystopisk framtidsbild typ Orwell… men det är intressant att kolla in http://twistori.com/ ett konstnärligt projekt byggt på Twitter där man kan se vad folk skriver om just nu om HATE LOVE WISH och så vidare… Ensamhet som underhållning? Exploatering? Det där ofiltrerade pluddret rakt ut i ett kosmiskt jaså får en att tänka på en Gud som hör och ser allt. Den Store Övervakaren. Efter några tusen år med alla människors kacklande skulle man bli lite likgiltig till slut. Lite uppgiven. Dra sig tillbaka. Inte orka lyssna. Eller som Ferlin sa ”Stjärnorna kvittar det lika, vem som är född eller död”.
Relaterade länkar:
(för den som vill följa den väderintresserade Eddie med ständiga uppdateringar kring vädret där han befinner sig så behöver man inte vara med på Twitter – det går bra att följa på http://twitter.com/eddieizzard)
Spökskrivare frodas på Twitter
Ericsson börjar twittra
Regeringen vill kringgå FRA-överenskommelse
Säpo ska få använda FRA-spaning – DN.se
IPRED-lagen Är något alla ska känna skam över | Newsmill
Massiv kritik mot Ipred – DN.se
