Innan jag hade fått i mig morgonkaffet kom det ett nyhetsmejl med en uppmaning om bojkott av Arlas produkter och Coop, som stöder Arlas försök till monopoliserande av korna, dvs. mjölkproduktionen. Camillas matuppror. Hmmm…. vilken start på dagen… Det är fantastiskt hur mycket det finns att göra jämt.
Förr bojkottade man Del Monte, Unilever och Jaffa och… man var solidarisk med Nicaragua. Ju längre bort desto lättare med solidariteten. Nu är det bara ett ord, och hotbilderna är nya – nu är det miljö- och hälsofascism – maten man sätter i sig för att överleva hotar på sikt att döda en. ”EAT WHITE BREAD AND YOU’LL DIE YOUNG FOR SURE!!” dånar från TV3:s ”Du blir vad du äter”. Dom och all annan tabloid-TV och press är de första jag skulle förbjuda om jag blev diktator. Vi har alla fått lära oss att det mesta är farligt, ger cancer och man måste ha fleromättat när man steker, men helst inget fett alls. Knappast några kolhydrater, och socker är rena giftet. Det blir inte mycket kvar…
Men nu har det börja svänga, fett är bra och smör är bättre att steka i än olja… smör som nyligen var detsamma som tidig död i hjärtinfarkt. Klart att all mat är nyttig, på något vis. Förutom glädjen i att äta. Njutningen. Det är en gåva. Som är oss skänkt. Hamburgare t.ex. innehåller ju hela kostcirkeln… vad hände med den förresten, helt ute… Den slaktades nog när brödet blev farligt… Naturen inklusive alla djur är ett fantastiskt system, där vi människor tappar allt mer mark… (??). Men kon vinner. Igen. Trots en ensidig kost. Med ett upphöjt lugn. Inte undra på att den är helig i Indien.
Kon har blivit mitt favoritdjur. De vilar i sig själva på något vis. Moderliga. Långsamma och intelligenta… Delfinen får alltid stå som det enda intelligenta djuret på denna planet efter oss. De anses ha själsliga egenskaper. Andliga nästan. I klass med oss. New age smarta. Kanske aliens?? Snackar kodat så att vi människor inte begriper. Men jag tror att alla djur har mycket mer av intelligens, känslor och själ än vad människan vågar erkänna. Som vandrande pinnar t.ex., talar deras utseende emot dom?… Och vår hund Shady, labradoren, vi snackar en hel del. Att hon alltid är glad kan inte göra henne mindre intelligent. Apor på zoo som samlar sten för att kasta på publiken är också smarta. Delfiner är ett slags nybörjardjur. Människor mediterar till deras och valars pip för att de innehåller hemliga mantran och bär på kosmiska sanningar. Vandrande pinnar är inte sociala och utåtriktade som delfiner, vilket människor förväxlar med intelligens. Människor i USA som är som vandrande pinnar anses vara avvikande eller kommunister. Men vad tänker en vandrande pinne på? Det är oerhört fascinerande. Vilka dikter det skulle bli om vi kunde överföra deras tankar. I alla fall tvåradiga haikus. Om att inte synas så mycket. Smälta in. Anpassning, inte så mycket uppror.
Snabba djur tänker fort, deras hjärtan slår fort. Alla varelser verkar ha lika många hjärtslag i livet, djur som har bråttom lever kortare tid. Men tillvaron ter sig långsam för dom. Relativt till vår tidsuppfattning. Men tänker gör dom. En jepard som har bråttom hinner tänka på vad den ska ha till middag, göra efter middagen och vad det ska bli för väder imorgon, i hoppet mot sitt byte. Men de lever inte länge heller. Småfåglars hjärtan slår oerhört fort och de ramlar fort av pinn. Och drömmer gör dom. En drömmande labrador är ett slags bevis på stor fantasiförmåga. Det är mat hela tiden, rabbisar här på Gotland. Det är intelligent. Att filtrera bort allt oväsentligt.
Vi gillar de djur vi kan enkelt relatera till. Delfiner… dessa ûberintelligenta djur som sällan sover (vilket måste tyda på att de står över oss) De kommunicerar på ett mystiskt sätt som också fascinerar oss. har sex för nöjes skull inte enbart fortplantning (enligt vetenskapliga rön?) Shimpanser har väl sex jämt… efter maten och så… lite väl dekadent kanske. Apor har vi av förklarliga skäl väldigt enkelt att relatera till… de är ju ”nästan som oss” Coco blev väl världkändis för att hon kommunicerade på ett sätt som alla förstod.
Vi kan inte relatera till en vandrande pinne, vad gör den? Ser ut som en pinne, äter blad och undviker bli uppäten. Föga imponerande. Rätt meningslöst kan tyckas.
Kollade på nåt naturprogram på någon kanal lät kändisar ”komma nära” sitt favoritdjur. Turen hade kommit till sir Anthony Hopkins. Han ville följa lejonen på savannen. Detta majestätiska djur som med sin blotta uppenbarelse skapade beundran, fruktan och respekt. Han var full av entusiasm, han log med hela ansiktet.
Man intevjuvade sir Anthony efteråt förstås. Han stod med blicken fixerad på några torra grässtrån på marken. Han kände sig besviken, var inte alls vad han förväntat sig. Han fann att de majestätiska lejonhannarna mest latade sig hela dagarna. De sov.. antingen i solen eller i skuggan. Slogs ibland, dödade avkommor för att vara säkra på att de var bara deras egna gener som skulle fortsätta stampa på savannens slätter. De hjälpte aldrig till med att jaga utan det var honorna som fixade födan men nog stod de först i kö för att glufsa i sig då honorna återvände med bytet.
Förväntningar… allt handlar om det.