Min musikfröken i mellanstadiet var rektorns fru och såg ut precis som M. Thatcher, stenhård disciplin. Alla tvingades att genomgå sångprovet inför hela klassen. Detta var helt avgörande för slutbetyget. Hon tjatade jämt om de stora kompositörerna, jag kunde de flesta, pappa spelade dom flitigt hemma, men sångprovet var det som gällde. Sittande vid pianot kallade hon fram oss en och en och valde låtar själv till oss. Jag var 12 år och blev tilldelad ”Mors lilla Olle”. Det var som att stå naken där framme vid griffeltavlan. Rösten som redan var i upplösning av en begynnande pubertet blev inte bättre av låtval och det faktum att hon alltid plågade oss med höga tonarter. Precis som i kyrkan lägger man sig då en oktav under för att överhuvudtaget kunna hålla tonen någorlunda. Fröken tyckte jag låg för lågt. Jag gick inte upp. Jag fick gå ut med ett mummel att ”det där blir nog en tvåa”. Detta fick ju givetvis en enorm impact på senare sjungande!
Räddad långt senare i livet av Tom Waits kan man nu ligga hur lågt som helst. Under några tagningar i en enormt dålig och tillfällig hemmastudio kunde jag under stora besvärligheter sjunga in fyra Sinatra låtar till kompet av hela Nelson Riddle’s orkester med plattan ”Sing Along With Nelson Riddle”. Det var inte det lättaste att genomföra dessa hämndlystna tolkningar, då rösten hela tiden skar ihop i hostningar, men det genomfördes med hjälp av att dricka en skvätt champagne mellan varje strof. Det blev dock många omtagningar innan det bar hela vägen igenom.
Nu hittade jag dom fyra inspelningarna i MP3 format, kommer inte ihåg hur jag lyckades med konstycket att få dom i detta format från den gamla rullbandspelaren. Istället för att låta dom hamna i glömska totalt gjorde jag snabbt en film från sommarens hundpromenader och det blev till en tårdrypande kärleksförklaring. Tanken var hela tiden Frank Sinatras ”The summerwind”. Man minns såna dagar. En varm sommardag. Vid havet. Och som Olle Adolphsson sjunger ”… och det som det mesta handlar om, det kanske bara sker en endaste gång…”. Så är det. Har alltid drömt om att bo sådär…. vid havet… Och nu gör vi det sen 10 år. Och så här blev filmen, en helt vanlig ovanlig dag vid havet;
.
Home movie: Walking the dog. A film by Zigge Holmgren starring Annika & Shady (including two previously not released singing efforts by Zigge). Filmed in HD on location at Hällarna, Visby, Sweden July 26, 2012.
Frank Sinatra Summer Wind Lyrics
Songwriters: MERCER, JOHNNY / MAYER, HENRY / BRADTKE, HANS
The summer wind, came blowin in – from across the sea
It lingered there, so warm and fair – to walk with me
All summer long, we sang a song – and strolled on golden sand
Two sweethearts, and the summer wind
Like painted kites, those days and nights – went flyin by
The world was new, beneath a blue – umbrella sky
Then softer than, a piper man – one day it called to you
And I lost you, to the summer wind
The autumn wind, and the winter wind – have come and gone
And still the days, those lonely days – go on and on
And guess who sighs his lullabies – through nights that never end
My fickle friend, the summer wind
Summer Wind lyrics © Warner/Chappell Music, Inc.
Vad hände sedan? Vad hände med orden, med musiken, med tystnaden?
”I begynnelsen var Ordet” är det första som står i Bibeln. Det är ett jäkla tungt anslag i världens mest lästa bok. Ordet mullrar dovt kvar i allt. Det är det som fyller allt. Det är det som skapar musik, som man får gåshud av, gråter… det är enormt besynnerligt. En av våra största gåtor. Olika tonarter med mellanrum, allt kan beskrivas i en kurva. Såna som är på sidan av gamla filmer. Allt ryms i den där kurvan. Den innehåller all information. Tystnaden är sällan helt tyst, när man spelar in film spelar ljudteknikern in tystnaden och lägger sen på den ovanpå allt tal, annars låter det ihåligt och konstlat. Skulle man lyckas isolera ute allt ljud skulle man bäva av slagen från sitt hjärta. På natten när alla sover kan man höra den där tystnaden. Det är det där… Ordet.
Åh, tack bästa Zigge. Tack för orden, musiken och tystnaden. Tag väl vara på dig och din besynnerliga gåva att fästa ord på pränt.
Glad att läsa, glad att lyssna, glad att sjunga.
Hälsar, tant Lena