111011 LAMENT FOR MY MOUSE. De senaste månaderna har musen uppträtt lite slött och ouppmärksamt. Inte svarat på tilltal jämt. Materialutmattning är diagnosen. I ett tidigt skede började jag bränna med en cigarettändare och böja till den överliggande klickgrejen. Det hjälpte ett tag men det har gradvis gått utför. Jag har börjat titta mig omkring efter ny mus. Men ingen motsvarar det jag vill ha ut ifråga om följsamhet och ergonomi. Idealet är när musen är en direkt förlängning av hjärnan, förbi handen. Det har blivit allt svårare då den visuella designen verkar komma före en mer ergonomisk sådan.
Mössen verkar följa bilmodet. Förr såg alla ut som en fyrkantig Volvo. De fungerade, gick aldrig sönder. Nu ser de alltmer ut som formel 1-bilar för de spelorienterade, och för oss andra har en typ av uppstudsig och gubbsjuk ungdomsmus börjat stå ut i det enorma utbudet, i en typ av fejkad ergonomi. Det blir lite smärtsamt att pröva dessa möss i ateljén, för att sen snabbt återlämna dom. Får snabbt indikationer på musarm. Börjar känna mig som en missförstådd elallergiker.
Igår svarade inte musen alls längre på mina klick. Jag fortsatte med att bränna mer våldsamt och böja upp chassit, bände brutalt bort onödiga plastbitar, hittade själva klickprylen, skrapade rent, bände tillbaka motorhuven, la in lite papper för optimal klickning, justerade med ett par bitar av min tandpetare. Perfekt. Den är som ny! Well, nästan. Döm själva. Skrollhjulet kärvar och ibland.. ja, jag måste ha en ny.
Jag har gått igenom alla butiker i Visby, och vågar snart inte längre visa upp mig. En mus i ogenomtränglig hård plast gör det omöjligt att uppleva känslan. Är det en kvinnlig expedit så gäller det att inte gå för långt i utläggningarna om den perfekta musen. Det är lite kinkigt. Om jag inte trycker för hårt på musknappen kanske den orkar med att surfa sig fram till en ny. Min datorbutik ligger också i förhandlingar med Asus om att köpa loss en liten spelmus jag är förälskad i. En liten snärtig sak att ha mellan tummen och långfingret. Z.H.
Läste Zigges ”Lament for my mouse” blogg och insåg att även jag har ett problem… Man ska alls inte ta för lätt på allvarliga saker som möss. Ofta är skillnaden mellan en lyckad arbetsdag och en taskig, just en bra mus. För mig som är appleanvändare och följdaktligen har en åppelmus – det där lät nästan lite som poesi… eller som en dryck, äppelmus(t), är utbudet kanske inte lika stort som för Zigge som kör pc. Dock ska man inte förledas att tro att allt som är Apple för ut på marknaden är sexigare och snyggare eller rent av bättre. Min senaste modell av arbetsmus har det senaste, jag skulle vilja säga halvåret, slutat svara direkt och omedelbart på kommandon, den rullar inte lika lätt, åtminstone följer pekaren inte lika lätt med på skärmen som då musen var ny. I förlängningen ser jag tennisarm med svåra smärtor och kanske ett lätt handikapp med onda leder, och mycken frustration såklart. Och sladden är för kort, jag har sedan den började trilskas bestämt mig för att jag inte tycker om den längre. De sladdlösa mössen är otrevliga hybrider som jag absolut inte gillar. Något måste göras, det inser jag. En ny mus kan vara lösningen, en rund liten sak att vila handen på.