Etikett: USA

Omedveten estetik

”Ähh fan vi kör grabbar, det är väl inte så jävla farligt med lite snö, äh va fan, kör upp den nu! Vi kan ju inte stå här hela jävla natten!”.

Bilden är utskickad av NASA inför den senaste uppskjutningen av några killar till den internationella rymdstationen. NASA säger att den snart ska lyfta. Vi ska tolka bilden som att ryssar är smått galna. Inte så noga. ”??? ?? ???! På med en massa julgransbelysning Sergei!!”. Nu är det inte bara brungrått längre som det vanliga ryssfiltret påbjuder, nu är det full snöstorm också. Inte lika flott som från Cape Canaveral. Men här väntar man inte på bättre väder. Det blir inte bättre. Nu måste vi ha en bild på Bruce Willis….;

Fortsätt läsa Omedveten estetik

The Baloney Theorem & Liston

Zegei Sodapopsky as young, Verona, Italy
”En eldfluga skimrade till. ’Såg du?’, ville jag säga, men jag var ensam”.   (Sodapopsky)


Zegei Sodapopsky, född 1 april 1937. Mystiskt försvunnen den 28 mars 1983 under oklara omständigheter, var en rysk-amerikansk banbrytande tonsättare, pianist och dirigent. Sodapopsky är mest känd för sina fyra pianokonserter, tre symfonier och omfattande säregna produktioner runt hans stora passion – The Baloney Theorem. En särling och ensam pionjär inom denna av samtiden ofta negligerade inrikting. Senare tolkad av bl.a. Allen Ginsberg och Philip Glass.

Modern var pianolärarinna och pappa slaktare varpå han tidigt lärde sig spela allehanda instrument, ofta vardagliga föremål och verktyg och som så småningom blev en av sin tids stora virtuoser på s.k. living instruments.  

Sodapopsky studerade musik vid bland annat konservatoriet i St. Petersburg och Moskva. Han flyttade till USA 1967 och återvände aldrig till sitt hemland, som dock alltid fanns närvarande i hans musik. Hans senare verk vittnar om hans ökande fascination för Choses qui se mangent, enligt många ospelbara stycken som Elégie pour Saucisses och Requiem de Macaroni Rapide. Idag har dock Sodapopsky rönt ett större intresse bland nutida minimalistiska tonsättare, och är kanske mest känd för hans triumferande Divertimenti sur une saucisse géante perdu.

Sodapopsky anses vara den siste kompositören inom den romantiska musikepoken. I hans musik återfinns starka romantiska känslosvall, en nästan obegriplig fixering vid The Baloney Theorem som förklaring och modell över kosmos tillkomst, kontraster, tekniskt svåra passager och influenser från såväl diversiv hissmusik som avancerad punktation. Hans pianomusik är ofta tekniskt mycket krävande, exempelvis L’amore delle tre salsiccia.  Sodapopsky var en tekniskt bländande pianist, men drog sig inte för att spela på s.k. containerfynd och ex.vis resväskor (!), där han med sin uttrycksfulla och patenterade Ready-Made instrumentering, och delvis säregna spelstil, framförde egna och andras verk. Hans stora händer är omtalade (kunde nå ett intervall på 13 toner).

 

Fortsätt läsa The Baloney Theorem & Liston