Triptyker/vepor/väggdekorationer för utom- och inomhusbruk med upphängning, kommer att finnas tillgängliga för inköp och beskådande under vår och sommar. Detta är en första utomhustest, filmen från en kall och grå vinterdag…. Testet har pågått i ett nästan års tid och de har bara blivit bättre med tiden! Till Öppna Ateljéer Gotland 17-20 maj kommer det att bli en ny upphängning. Den nuvarande förflyttas då till sovrummet!
Så har då porträttet på Juholt hamnat dit det var avsett…”… antingen hemma hos mig eller på kontoret”, som han sa själv till min dotter Ottie, som han träffade på stan efter ett torgmöte. Någon kände igen henne.. ”DÄR ÄR KONSTNÄRENS DOTTER DU!!”… Han sa till henne att han var rörd över porträttet, och att det var bland de bästa presenter han fått. Detta gläder mig förstås, det gläder mig också att han fick det på detta sätt. Hoppas att det var kul för henne som aktiv i SSU på Gotland. Läs mer
Och så artikel i GT idag. Det är trevligt att vakna upp till att man är i tidningen. Men lite skeptisk är man nuförtiden, det kan ju bli lite felcitat och konstigheter. Bild på mig. Jag ser ok ut. Det blir bra när man får ta bilden själv och retuschera lite. Den var egentligen avsedd för min STONEFACE stayett… ; )
/…/ ”Håkan Juholt uppskattade gåvan.
– Tavlan är fantastisk, säger Juholt under sitt gotlandsbesök. S-ledaren berättar att det tog en stund innan han såg de båda ansiktena träda fram:– Först såg jag Hjalmar Branting, men sedan såg jag ju hur jag växte fram, att det var mina ögon och min haka. /…/
– Jag tycker att det var roligt att han uppfattade Branting först och sen såg sig själv växa fram. Det ger en bra symbolik, det gläder mig att porträttet fungerade på det sättet, säger Zigge Holmgren. Tillbakablicken på Branting är alltså tänkt som en återspeglig till en politik där människovärde sätts före marknadsvärde.
– Jag har utvecklat en konstform där jag återger människor i historiska porträtt där de får iklä sig en annan rock och attribut, som lösgör dem från sitt vardagliga jag, att kunna se förbi den spegelbild vi aldrig riktigt är nöjda med som en spegling av vårt inre. Porträttet ska ge en mer rättvis bild av oss, spegelbilden är ju trots allt bakvänd, menar Zigge Holmgren”. /…/
Av Gotlands Tidningar, Text: Bengt Valentinsson, Mikael Carlson. Publicerad 2011-12-19 Läs mer
Hursomhelst, jag är väldigt förtjust i den där mannen och är övertygad om att han blir vår näste landsfader… Jag tippar också att han kan få röster oavsett politisk tillhörighet.
111011 LAMENT FOR MY MOUSE. De senaste månaderna har musen uppträtt lite slött och ouppmärksamt. Inte svarat på tilltal jämt. Materialutmattning är diagnosen. I ett tidigt skede började jag bränna med en cigarettändare och böja till den överliggande klickgrejen. Det hjälpte ett tag men det har gradvis gått utför. Jag har börjat titta mig omkring efter ny mus. Men ingen motsvarar det jag vill ha ut ifråga om följsamhet och ergonomi. Idealet är när musen är en direkt förlängning av hjärnan, förbi handen. Det har blivit allt svårare då den visuella designen verkar komma före en mer ergonomisk sådan.
Idag kom det ett glatt grattis-mejl om att jag vunnit 1:a pris i en tävling om ”Vem som har det bästa morgonrufset” i tidningen Vi i Villa! Troligen Sveriges största tidning. Och vilken tävling… men där trängdes jag till slut med min aparta inskickade digitala hybrid bland rufsiga radhuskids, utan ambition att vinna förstås.. ähum.. Men mitt självporträtt passade in rätt bra tyckte jag, gamla och barn har många drag gemensamt. Den gamle mannens pojkkluriga einsteinblick. Och så rufset. Vecket i pannan. Den kvinnliga juryn började säkert producera mjölk eller nåt direkt. Det är metaforer för intelligens och virilitet i dagens tabloidsemantik, som att jag just gjort det på morgonkanten. Kidsen har inget att sätta emot. Ingen ska komma och påstå att kids är så smarta, de säger bara vad de tycker, det slutar vi med när vi blir äldre… Så jag vann på det. Bästa rufset i Sverige, i alla fall i villor. Det här slår min silverplakett i en sportlovsturnering i schack för 100 år sedan. Och Guldgrodan.
”Barter” (detalj), Odd Nerdrum I dagens DN ger sig Jessica Kempe på konststycket att jämföra den s.k. samtidskonsten med den ”offensivt antimodernistiska Nerdrum-gruppen” i konstutställningen ”Kitsch”. Hon använder sig redan i anslaget av Helsingborgs Dagblads populistiska anmälan ”Konst som alla förstår sig på”, och man anar redan här ett lika populistiskt påhopp på det som kallas ”nyromantik”. Det finns något nedlåtande över konst som alla förstår sig på, samtidskonsten görs elitistisk och upphöjer det mindre lättillgängliga. Om hon menar att det obegripliga är större än det lättfattliga borde hon kanske ha hyllat Nerdrum och hans elevers utställning, som hon i stora stycken inte begriper. Kempe utgår från en begreppsvärld där ”samtidskonsten” målas upp som ansvarstagande och samhällskritisk, ett lätt skrämmande men också fånigt dogmatiskt synsätt som påminner om 70-talets krav på ”budskap”, och agiterande genom konsten. Samtidskonstnären verkar enligt media jobba i alla material utom just olja – digitalt, med performances, film och installationer. Här når ungdomskulten nya höjder där det individuella, originella och ”hittills ej skapade” sparkar konsthistorien där bak.
Post-Art porträtt ateljé nu även på YouTube! Babben ger bort sitt porträtt som Mona-Lisa (en favorit i repris, nu med gloria…) till Thomas Di Leva, Ola Salo och Mia Skäringer i programmet Babben & Co på SVT 090321. Självklart Veckans Porträtt på Post-Art.