Etikett: ögonblicket

Just passing Africa down to the right

Sista färden med rymdfärjan. Ett 30-årigt projekt är nedlagt.. av Obama. Jag har följt detta på nätterna från Internets födelse. Kommit hem halvfull från krogen och suttit och småsnackat med kosmos, ett utmärkt sällskap, så länge man var unkis. ”OK.. I roger that. Disconnecting the module and switching over to.. Chianti!??”.  Anyway, nuförtiden verkar det bara vara jag som tittar, och OK, 5.000 andra, men det är allt, en handfull människor av alla med uppkoppling, som kollar på NASA TV{www.nasa.gov]. Man kan förstå att Obama lägger ned. Inger bryr sig, who cares. 

.

Idag dockningen med rymdstationen. De har kommit lite för tidigt, jobbat för bra, ahead of schedule. De ombord rymdstationen jobbar febrilt för att få alla kameror att funka. Ögonblicket är historiskt, oavsett hur många vi är som tittar. Detta ska förevigas! Kontrollen i Houston säger att de måste fixa ljudet innan luckan till färjan öppnas. ”It’s all you have to do”. Det ser ju extra panikartat ut när folk är på alla ledder. Upp och ner, flyger framåt och tillbaka. Ser man någon flyga förbi, vet hjärnan att det är knas. Jag tar bilder också. Skärmdumpar på datorn. Jag var nöjd med den första bilden på rymdfärjan. Knäppte den LIVE liksom, man är med, jag är en i teamet, precis som förr. Ljudet går på. Man hör allt extremt tydligt, och allt är i HD. Jag förstår att luckan har varit öppen ett bra tag och att de redan snackat… men plötsligt är de på väg ut.. man säger åt dom att backa… dom är inte klara än, dvs. kamerorna är ännu inte riggade men så…

Fortsätt läsa Just passing Africa down to the right

Innan ögonblicket

Kejsarspira

Fånga ögonblicket, fånga dagen, lev i nuet, preserve the moment, cease the day… carpe diem… är tröttsamt i långa loppet. Livet ser inte ut så. Vårt eget ego förskjuter tidslinjen. När vi är framme har vi redan passerat. För en fotograf kan ögonblicket plötsligt vara där, har att göra med saker som händer plötsligt, ett sällsynt flyktigt ögonblick av fasa eller munter familjetillställning, en öppning i molnen efter ett åskväder över Manhattan som får alla skyskrapor att bada i orange sken mot en svart himmel i några sekunder, det sker bara en gång vartannat år kanske, och det finns fotografer som ligger och väntar på det där ögonblicket, att det ska dyka upp och då är han beredd.

Ju äldre jag blir har dessa ögonblick när jag rycker fram kameran oftast att göra med helt stillastående saker, som milt leende lätt låter sig fångas. Som en nästan kolsvart hall om natten när alla ligger och sover, med några burkar och lite skräp som syns i det disiga morgonljuset, men det blir alltmer blommor och växter i trädgården i digitalkameran. Fast jag vet sällan vad jag ska göra med mina blombilder. Det finns ingen poäng i att titta på dom. Eller att visa dom. Det roar mig att de inte har någon funktion. Naturen betyder ingenting. Den kråmar sig inte och gör sig till. Även om den framstår som det enda riktiga mer och mer. Det enda riktigt verkliga och beständiga. Den saknar tid. Det här verkar stå i proportionellt förhållande till åldern. Grejer som står stilla. Ett stillastående som påminner om ett ”nu”. Det passar bra. Man behöver inte ligga och lura och smyga sig på blommor.

Fortsätt läsa Innan ögonblicket