What can I say. Bortom hemmets små ljud som ständigt påkallar deltagande, slammer med porslin in och ur diskmaskinen och dammsugande, kan man mellan ruinerna här i Visby ibland höra tamtam-trummor och säckpipor. De har båda en stark hypnotisk dragningskraft, man känner att man måste gå dit… likt råttorna i Hameln (om någon kan dra sig den sagan till minnes…).. En säckpipa får en att lämna allt, som det står. Man är snabbt ute på gatan och zombie-artat har man snart skannat och lokaliserat ljudet och följer det genast utan en tanke på vad man hade för händer. Nu hör man trummorna också.
Väl framme vid Helge Andsruinen har Cultus Ferox dragit loss sin medeltida rock redan när de kliver ur turnébilen. De är ordentligt förberedda och laddade…. en och annan joint har gått runt och något mer. Under festivalen hann de med att bli haffade av polisen, portade… Medeltidsveckan gillar inte svettigt läder. Oh well, deras sista konsert är fysisk, blod, svett och dårar. Så jäkla bra, hypnotisk är ett understatement… ”MR MCMULLET WILL NOW SHOW HIS PRIVATE PARTS!!”.. skriker en tjock, svettig och röd skotsk lädermedlem plötsligt, färdig för en hjärtinfarkt. Det mesta som händer i den fullspäckade ruinen runt bandet är osannolikt. Som att det bara händer en gång. Solens strålar genom röken. Det rinner blod över ryggarna på ett par av rockens fakirer, detta får de flesta rockband att blekna. Slå sönder gitarrer och kasta ut tv-apparater behövs inte här. Och de har inte ens mickar och högtalare… antagligen inget hotelrum heller.
Här är min favorit (spela på högsta volym!) – Cultus Ferox – Tamfanae
Deras plattor är svåra att få tag på, kontakta mig om du vill veta mer.
Bifogar några YouTube rullar, som ger dom någorlunda rättvisa, men man saknar LIVE-lägets TRYCK!
Farinelli är en film från 1994 som handlar om den neapolitanska kastratsångaren med artistnamnet Farinelli.
