Ett vanligt fikon, halvt uppätet av pilfinkar. Därinne ligger alla blommor. Vill ogärna gå in på detaljer.
Sen vi flyttade till Gotland för nio år sen införskaffades ett fikonträd, ett litet. Det har inte växt mycket i den magra jorden men är ändå ganska pampigt och i år var det rekordmycket frukt. På hösten faktiskt för annars bär den frukt lite hur som helst. Den har fört en tynande tillvaro men är nu för evigt ihågkommen, vilket inte min marmelad blev.
Under dessa nio år har våra talrika pilfinkar och koltrastar inte visat något intresse för de jäsande frukterna, men i år var det en som fattade att de var ätbara. Säkert också berusande… Så han hämtade hela gänget och idag när jag kom ut på trappan så var det redan försent för den marmelad jag tänkte göra i år. De hackade vilt och flög knappt iväg inför min fågelskrämmande gestalt. Vår labrador fattade snart allt också. Ställde sig på bakbenen. Det där glömmer dom aldrig…